Idag har det varit ganska lungt hemma hos oss men ändå lite stressigt, så som det brukar bli dagarna innan jul. Vi steg upp halv 7, åt morgonmål och nattade om Eivind lite före 8. Han sov i sin egna spjälsäng, nästan en timme! Vilket är ovanligt hos oss, lägger man ner honom själv på dagen så vaknar han oftast direkt eller sover bara en kort stund och är sedan övertrött. På planering var att skicka ut julkort och föra i postlåda till dem som bor nära oss. Varkendera blev riktigt gjorda tyvärr, så årets julkort blir nog försenade. Jag passade också på att köpa en mysig pyjamas åt mej från Cubus samt lite nya kläder och dylikt till Eivind som han får på jul. För att hinna med allt under hans sovtur sprang jag en hel del i stan medan Isak gick med Eivind. Gick förvånansvärt bra att springa, inga stickningar, inte ont i magen och blev inte trött. Känner heller inte av något nu i efterhand, verkligen skönt att kunna börja träna mera (bara det skulle finnas tid).
Isak fortsatte sedan gå med bebis medan jag gick hem för att städa upp lite, sätta igång diskmaskin och tvättmaskin etc. paketerade också in de sista julklapparna, skönt!
Till middag blev det sej i citronsås med potatis, nam! Eivind fick idag smaka sin första potatis! Han var nog väldigt intresserad först men ryggade nog tillbaka sedan då han fick känna på smak och konsistens ordentligt. Tror vi ska pröva att blanda med lite modersmjölk nästa gång och se hur det går. Spännande är det, tycker han blivit så stor då han sitter i matstolen och börjar få smakprov på "vuxenmat". Han blir ju fyra månader imorgon, som han växer!
Nu sover bebis i pappas famn och troligen tar vi det lungt resten av kvällen om det inte råkar komma besök.
En helt vanlig onsdag
7.10 förlovade vi oss!
Isak och jag träffades sommaren 2011 tack vare klättring. Jag skulle ut och klättra med mina kompisar varav en ville ta med sig en annan kompis vilket var helt ok för oss. Den kompisen var Isak. Världens bästa första intryck gav han också...han hade ordentlig hangover. Vi ute i skogen och bouldrade. Isak hade klättrat upp för en rutt och satt uppe på bouldern (gömde sig för sin kompis som jagat med honom), en stund efteråt klättrade jag upp och det första han sade åt mej någonsin (förutom ett hej kanske) var -Är du ofta hit? Sämsta pick up linen/skämtet och jag minns inte ens vad jag svarade. Efter den gången var vi ute o klättrade nu som då.
En helg hade mina kompisar och jag bestämt oss för att sova över ute och bouldra nästa dag. Isak kom med. Den dagen satt vi och pratade hela kvällen, tror bestämt vi var ganska osociala med de andra. En av mina kompisar sade till och med att vi skulle vara tysta när klockan hade blivit så mycket. Slutade med att vi lämnade mina kompisar där och åkte hem till mina föräldrars hus (de var inte hemma) och spenderade natten tillsammans. Blev aldrig någon bouldering, nästa dag träffades vi igen.
Isak är min bästa vän, min träningskompis, min spelkompis och min älskare (låter gammalmodigt jag vet) och så mycket mer. Nu är han också pappan till vår son och min fästman. Hur klyschigt det än låter så känner jag mej så lyckligt lottad. Vi har så många gemensamma intressen och tänkter så lika om saker att det nästan är skrämmande. Vi höjer sällan och aldrig rösten åt varandra. Vi skrattar så att käkarna blir sjuka varje dag. Vi kramar och kysser varandra varje dag. Vi har rest tillsammans många gånger; bråkat på hotell, krånglat med flygbolag och hamnat betala böter (j*vla italienska tåg) men inte en resa har vi ångrat. Vi har bott tillsammans på sex olika ställen på de dryga fem åren vi varit tillsammans. Listan på vad "vi" är kan göras oändligt lång. Jag är nästan lika nykär nu som för fem år sedan, så härligt och så sant.
Att ha en ring på fingret känns nog så konstigt men riktigt rätt. Älskar dej!
Min första bild på Isak
