0 Läs mer >>
I söndags var vi första gången på babysim med Eivind och vilken succé! Var väldigt orolig över att det skulle bli ett misslyckande då Eivind redan hade varit vaken en och en halv timme då det började. Han överraskade mej redan när vi bytte om jag och han, han satt snällt och väntade i sin sitter medan jag böt om och duschade. Hade förväntat mej skrik och panik på grund av en stressad mamma i en ny situation. På grund av att det var första gången så var vi i god tid på plats och det gick mycket snabbare att ställa oss än vad jag gissat. Så medan vi väntade på vår tur satt vi och tittade på medan gruppen före oss simmade. Tror i efterhand att det var en riktigt bra idé, Eivind hann vänja sej vid ljudet och rummet innan han själv skulle i vattnet. När han väl kom i vattnet så tyckte han det var riktigt spännande och plaskade på lite då och då. Ska bli riktigt roligt att gå på babysim varje vecka! 
 
 

Babysim!

0 Läs mer >>

Jag har alltid haft ett stort läsintresse och läst massor både som barn och vuxen. De senaste åren har jag dock läst förhållandevis lite men har nu tagit mej i kragen och börjat på nytt denna höst. Så jag tänkte jag skulle tipsa lite om bra böcker jag läst/läser!


Boken jag håller på med just nu heter “Amberville” och är skriven av pseudonymen Tim Davys. Jag har bara kommit till sida 108 men är helt fast. Boken fick jag nys om genom att helt enkelt googla böcker att läsa innan man dör (väldigt orginellt jag vet) där någon tipsade om denna speciella bok. Alla i boken är mjukisdjur och det är verkligen inte en barnbok trots att det kan låta så. Huvudkaraktären i boken är skyldig en “gangsterboss” en tjänst och tar med sina gamla kumpaner för att lyckas med uppdraget han fått. Om det inte vore för upplägget mjukisdjur så skulle boken i min värld falla under alla andra thriller böcker (som jag förövrigt inte alls är intresserad av). Det gör läsningen väldigt speciell när det dyker upp sexulla tjänster, våld, dödslista o.s.v när alla personer är mjukisdjur. Det hela blir lite makabert och lite komiskt. Trots att händelserna i boken kan vara grova och mörka så blir det hela osyldigt på något sätt när det beskrivs som att en mjuk gorilla slåss med en nallebjörn. Hittills rekommenderar jag boken varmt för den som söker något nytt att läsa bland alla böcker som är lika varandra.

 

 

Tid är en bok skriven av Alex Schulman och Sigge Eklund och är relativt ny (kom ut förra året tror jag?). Jag läser den tack vare av att jag lyssnar på deras podd och gillar att lyssna på deras tankar. I boken filosoferar Sigge och Alex om konceptet tid blandat med erfarenheter och historier från deras egna liv. Boken är uppdelad i fyra delar, då, nu, sen och bortom tiden. Jag slås gång på gång om hur de modigt berättar om händelser i sina liv och vad de tagit med sej från sina erfarenheter. Jag kanske inte håller med om allt eller förstår alla tankar de har men jag beundrar verkligen deras sätt att tänka på livet. Boken får mej att analysera mitt eget liv och gör att jag vill diskutera boken med alla. Har en känsla av att jag inte pratade om så mycket annat än den boken så länge jag läste den. Framsidan på boken är också ganska häftigt gjord trots att det inte har så stor betydelse för innehållet. Döm aldrig en bok baserat på pärmen! Hur som helst; jag rekommenderar boken!

 

 

En av oss – Åsne Seierstad, en bok som alla bör läsa. Har för mej att jag hörde talas om boken för ett par år sedan i något program på tv, skrev upp titeln i min telefon men funderade inte på det mera då. Beställde den sen från adlibris under hösten och har nog inte fällt så många tårar av sorg på en bra stund. Boken handlar om Utöya och Breivik. Åsne skriver om Breiviks uppväxt och allt det som kanske ger en fingervisning om varför det gick som det gick. Boken beskriver det som hände kring bomben och Utöya. Läsaren får också ta del av några barns historier, både barn som överlevde och som inte gjorde det. Jag önskar att alla skulle läsa En av oss delvis för att förstå vad som hände då men också vad som händer hela tiden runt omkring oss. Tyvärr var Breiviks massmord inte en engångsgrej eller ett undantag utan dessa hemskheter händer hela tiden i världen och vi måste göra något åt det, nu!

 

 

Bästa boken år 2016...En man som heter Ove! Vilken fantastisk bok! Grät och skrattade om vartannat hela boken egenom. Läste ut den på några dagar bara. Ove är en till synes bitter och inåtvänd pensionär som avskyr alla. Boken behandlar hans liv och pendlar mellan det förflutna och nutid. Läsaren får en inblick i Oves liv och karaktär men också en förståelse för hur personer med likande personlighet kanske fungerar och tänker. Jag slås hela tiden av hur viktigt det är att bemöta ilska och en dålig dag med ett leende och glädje tack vare Parvaneh som är en av bikaraktärerna i boken. Mycket visdom i denna bok!

 

 

Höstens/vinterns böck...

0 Läs mer >>

Eivind har haft ett par tuffare nätter nu, vilket innebär att han sovit oroligt från ca 2-3 tiden på natten och behövt bröst tröst med jämna mellanrum. Imorse vaknade han som tur först 6:10 (allt efter kl 6:00 är motvillig men acceptabel uppstigning) men blev fort trött och somnade om i min famn efter 1 ½ h. Jag lade ner honom i sin säng men rätt som det var vaknade han efter ett par minuter. Sedan följer fyra (FYRA!) timmar av vaken bebis varav två timmar består av försök att få honom att sova, ugh. Som tur har Isak pappaledigt just nu så jag och Eivind var inte ensamma hemma. Efter att jag tagit 10 min “lugna ner dej tid” och Eivind lekt/myst med Pappa så lyckades till sist ett nattningsförsök och han sov i en dryg timme. Kan ju verkligen inte finnas något mer frustrerande än en bebis som vägrar sova men är gnällig så sjutton. Som tur är han ju världens sötaste (väldigt objektiv eller hur...) så ilskan går om rätt fort.

Fick sitta på café efter att mer eller mindre ha blivit utslängd hemifrån av Isak så länge han och Eivis var ute och går. Konstigt nog har jag väldigt svårt att ta emot egen tid trots att jag nog tycker jag förtjänar det. Får dåligt samvete när mina män går ut på promenad om jag inte städat hela huset innan det kommit hem. Antingen är det jag eller så är det nån idiotisk mamma grej. Försökte njuta av min islatte, trots att jag inte tycker om kaffe och fortsatte läsa på min bok Amberville. Tänkte för övrigt skriva om lite böcker som jag läst/läser, så stay tuned!

 

 

Bjuder på en halvgammal bild av Chat och Lexus (svärföräldrars/Isaks hundar/hund) i brist på dagsfärska bilder, men visst är dom härliga!

En tuff morgon

0 Läs mer >>
Vilket år det var! Både fantastiskt och slitsamt.
 
Året började med att vi knappt en månad tidigare fått reda på att vi skulle få en helt ny familjemedlem och det satte verkligen 2016 på en helt ny nivå.
Jag blev klar med mina studier till julen 2015 och fick papprena i handen i januari 2016, färdig socionom och behörig barnträdgårdslärare! Dock hade jag inget jobb och tog lite ledigt en längre tid, tog istället några inhopp här och där. Isak jobbade på i Karleby som han fortfarande gör. Vi flyttade först till Sandsund men efter knappt två månader fick jag nog av ljudliga grannar och en lägenhet som var för liten så vi flyttade in till Jakobstad. Har alltid sagt att jag inte ska bo i Jakobstad men lyckas hamna dit gång efter annan.
Ganska snabbt efter att vi flyttat hit där vi nu då alltså bor så fick jag jobb på Jacob's Kindergarten i ca 3 1/2 månad. Roligt jobb var det också med härliga kolleger, men en aning tungt med den växande magen. Det blev mycket lyftande och aktivitet. Flera gånger när barnen skulle sova dagssömn och jag hade någon i famnen så var jag rädd att Eivinds sparkar i magen skulle väcka den som sov i mina armar.
När mitt jobb tagit slut sista maj så åkte vi till Narvik och Lofoten i början av juni. Vi hade ju köpt ny bil och körde hela vägen upp till Norge och hem. Det var en härlig resa, har nog aldrig sett så vacker natur som i Norge!
Resten av sommaren gick åt till att vara nervös och förväntansfull inför det nya livet. Vi hann också med ett bröllop och en massa födelsedagskalas. Så i slutet av augusti kom en efterlängtad Eivind, en vecka efter beräknat men precis då han själv hade bestämt sej för att titta ut.
Vi hade 3-4 tuffa månader framför oss men de gick! Eivind fick sitt namn på en mysig namngivning med närmsta familjen. Han har sån tur med två familjer som älskar honom oerhört mycket. 7.10 förlovade vi oss och så småningom ska det väl bli bröllop men ingen brådska.
Denna jul blev något helt annat än förra julen och aldrig skulle jag ha kunnat föreställa mej hur livet ser ut nu.
 
Tack 2016 för ett spännande år, hoppas nästa år blir lite lungare!
 
 
 


2016!

0 Läs mer >>
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Julen i bilder

0 Läs mer >>
Idag har det varit ganska lungt hemma hos oss men ändå lite stressigt, så som det brukar bli dagarna innan jul. Vi steg upp halv 7, åt morgonmål och nattade om Eivind lite före 8. Han sov i sin egna spjälsäng, nästan en timme! Vilket är ovanligt hos oss, lägger man ner honom själv på dagen så vaknar han oftast direkt eller sover bara en kort stund och är sedan övertrött. På planering var att skicka ut julkort och föra i postlåda till dem som bor nära oss. Varkendera blev riktigt gjorda tyvärr, så årets julkort blir nog försenade. Jag passade också på att köpa en mysig pyjamas åt mej från Cubus samt lite nya kläder och dylikt till Eivind som han får på jul. För att hinna med allt under hans sovtur sprang jag en hel del i stan medan Isak gick med Eivind. Gick förvånansvärt bra att springa, inga stickningar, inte ont i magen och blev inte trött. Känner heller inte av något nu i efterhand, verkligen skönt att kunna börja träna mera (bara det skulle finnas tid). 
Isak fortsatte sedan gå med bebis medan jag gick hem för att städa upp lite, sätta igång diskmaskin och tvättmaskin etc. paketerade också in de sista julklapparna, skönt!
Till middag blev det sej i citronsås med potatis, nam! Eivind fick idag smaka sin första potatis! Han var nog väldigt intresserad först men ryggade nog tillbaka sedan då han fick känna på smak och konsistens ordentligt. Tror vi ska pröva att blanda med lite modersmjölk nästa gång och se hur det går. Spännande är det, tycker han blivit så stor då han sitter i matstolen och börjar få smakprov på "vuxenmat". Han blir ju fyra månader imorgon, som han växer! 
Nu sover bebis i pappas famn och troligen tar vi det lungt resten av kvällen om det inte råkar komma besök. 
 
 

En helt vanlig onsdag

3 Läs mer >>
 
 
 
7.10 förlovade vi oss!
 
Isak och jag träffades sommaren 2011 tack vare klättring. Jag skulle ut och klättra med mina kompisar varav en ville ta med sig en annan kompis vilket var helt ok för oss. Den kompisen var Isak. Världens bästa första intryck gav han också...han hade ordentlig hangover. Vi ute i skogen och bouldrade. Isak hade klättrat upp för en rutt och satt uppe på bouldern (gömde sig för sin kompis som jagat med honom), en stund efteråt klättrade jag upp och det första han sade åt mej någonsin (förutom ett hej kanske) var -Är du ofta hit? Sämsta pick up linen/skämtet och jag minns inte ens vad jag svarade. Efter den gången var vi ute o klättrade nu som då.
En helg hade mina kompisar och jag bestämt oss för att sova över ute och bouldra nästa dag. Isak kom med. Den dagen satt vi och pratade hela kvällen, tror bestämt vi var ganska osociala med de andra. En av mina kompisar sade till och med att vi skulle vara tysta när klockan hade blivit så mycket. Slutade med att vi lämnade mina kompisar där och åkte hem till mina föräldrars hus (de var inte hemma) och spenderade natten tillsammans. Blev aldrig någon bouldering, nästa dag träffades vi igen. 
 
 
 
 
 Isak är min bästa vän, min träningskompis, min spelkompis och min älskare (låter gammalmodigt  jag vet) och så mycket mer. Nu är han också pappan till vår son och min fästman. Hur klyschigt det än låter så känner jag mej så lyckligt lottad. Vi har så många gemensamma intressen och tänkter så lika om saker att det nästan är skrämmande. Vi höjer sällan och aldrig rösten åt  varandra. Vi skrattar så att käkarna blir sjuka varje dag. Vi kramar och kysser varandra varje dag.  Vi har rest tillsammans många gånger; bråkat på hotell, krånglat med flygbolag och hamnat betala böter (j*vla italienska tåg) men inte en resa har vi ångrat. Vi har bott tillsammans på sex olika  ställen på de dryga fem åren vi varit tillsammans. Listan på vad "vi" är kan göras oändligt lång. Jag är nästan lika nykär nu som för fem år sedan, så härligt och så sant.
 
 
Att ha en ring på fingret känns nog så konstigt men riktigt rätt. Älskar dej!
 
 
 
 
 
 
 
 
 Min första bild på Isak
 
 
 
 
 
 
 
 

Guess what!

1 Läs mer >>
För ca en och en halv vecka sen så gick jag och Isak till tatueraren och fick varsin tatuering med Eivinds namn! Vi hade tänkt på att göra så redan innan jag blev gravid. Så inför farsdag så var jag lite finurlig och stack iväg till tatueringsstudion och köpte presentkort till Isak. Han blev nog gladare än jag hade förväntat mej. Sen hade vi ca en vecka på oss att bestämma oss för hurudan tatuering vi ville ha och var. Vi ritade båda våra tatueringar själv vilket jag tycker gör hela grejen ännu mera speciell. Eivind fick komma med till studion och var riktigt nöjd hela tiden förutom första gången då nålen gick igång och hade ljud, då va de lite skrämmande. Vad jag förstod så var han den yngsta besökaren hittills! Många gick nog förbi utanför och tittade lite snett på oss då vi gick med honom i famnen, lite tråkigt att det ska vara så...vi skulle ju aldrig tatuera honom såklart. Verkar som om det finns en stereotypi om att tatuerare är satanister som älskar hårdrock och beter sig som emon. Han som tatuerade oss var i alla fall hur härlig som helst och jag skulle bra kunna se honom som en pappa. En del tycker ju att tatueringar är en idiotisk idé men en tatuering med min sons namn och födelsedatum är ändå något jag står för hela livet oavsett vad som händer i framtiden. 
 
Hur som helst så var det riktigt roligt och jag är stolt över min tatuering!
 
 

Tatuering!

0 Läs mer >>
När Eivind väl hade kommit ut till världen så togs han direkt till ett annat rum sedan ganska snabbt till barnavdelningen ett dygn. Så jag fick inte riktigt se honom ordentligt före senare på kvällen. Isak gick med Eivind och jag lämnade kvar i förlossningsrummet och blev sydd en bra stund. Isak kom sedan tillbaka efter en stund och berättade om Eivind och hur det gick med honom, allt var såklart ok men han var lite medtagen. Jag skulle sedan gå i duschen och sen skulle vi få äta lite, den berömda "efter förlossning-brickan". 
När jag skulle sitta upp för att gå i duschen så började det vingla lite och jag sade det till Isak som höll på att hjälpa mig upp -Nu känner jag mig lite yr. Sedan var det svart. Vaknade av att barnmorskan pratade med mig och jag blev lite sur över att bli väckt, hade ju velat sova då jag var så trött. Så jag hade tydligen svimmat. Isak berättade långt senare att han faktiskt hade örfilat mig då jag svimmade för att väcka mig. Tydligen slog ambulansreflexerna in hehe. 
 
 
Första kvällen hämtade Isak pizza och vi satt och åt pizza, choklad och godis. Ganska mysigt faktiskt. Sedan någon gång efter kl 21 så fick vi åka ner till barnavdelningen och träffa Eivind. Spännande och nervöst. Tyckte så grymt synd om honom då vi fick se honom. Han hade sladdar runt honom och fick hjälp med andningen. Fick ändå ta upp honom och försöka mig på en första amning. 
 
 
Så första dygnet fick Eivind spendera på barnavdelningen men redan nästa dag fick han komma upp med oss till BB. Det var otroligt omtumlande, förstod inte hur vi skulle klara av att ta hand om honom trots att det fanns personal överallt. Personalen var dock underbar och erbjöd massor med hjälp och tips till oss.
Jag fick aldrig den här känslan av fullkomlig lycka och kärlek till bebisen jag fått i mina armar som det talas om och visas i filmer. Det tog en lång tid för mig att acceptera att det inte alltid behöver kännas så och att det faktiskt är en otroligt stor omställning som man faktiskt inte behöver tycka att är helt härlig redan från start. 
 
Vi var på BB i fyra dagar där vi tränade på att amma (Eivind fick också flaska) och att ta hand om honom. När vi var där hälsade både mina föräldrar och Isaks föräldrar på samt mina bröder + familj. Roligt var också att vi träffade på en av mina gamla skolkamrater som fick barn nån dag före oss. Det gav perspektiv på livet och dess olika skeden. Efter första dagen så gjorde vi inte så mycket utan försökte mest vänja oss vid den nya situationen. På torsdag fick klartecken att åka hem och det kändes så konstigt att få åka hem med en helt ny och hjälplös liten krabat. Livet som föräldrar började på riktigt. 
 
 
 

BB!

1 Läs mer >>
 
 
22.8, alltså en måndag i augusti så vaknade jag fyra på morgonen av en värk som inte liknade någon värk jag hade haft tidigare och gissade att något var på gång. Jag väckte inte Isak förrän en kvart senare då jag redan hade haft flera värkar av samma kaliber. Efter en stund ringde Isak förlossningen då vi helt klart visste att något var på gång, värkarna var redan från början ganska täta och gjorde lagom ont. Hemma klarade jag mej bra med panadol, dusch, profylaxandning och vetekudde som jag också hade i bilen på väg till Karleby. Ca. kl 7 var vi vid förlossningen och då var jag 3 cm öppen, så vi fick stanna vilket jag blev väldigt glad över eftersom vi redan var en vecka över tiden. Vi fick vänta kanske en timme i ett rum där vi tittade på netflix (orange is the new black) och åt choklad. 
 
 
Efter ca en timme fick vi flytta till förlossningssalen och jag fick hoppa i badet som jag hade planerat redan under graviditeten. Badkaret var en helt underbar smärtlindring och jag låg där en bra stund och andades. Isak försökte stöda mig så bra det gick (trots att jag oftast var helt i min egen värld) och distraherade mig med att titta lite mer på netflix och hålla om mig medan jag låg i vattnet. När badet slutade hjälpa tillräckligt mycket gick jag upp och bad om att på epidural inom snart framtid.
 
 
Medan vi väntade smuttade jag på lustgasen. Första gången så kändes det nog som en billig fylla men efter det lärde jag mig andas in den i lagom mängd (eller så hade jag så ont att jag inte riktigt kunde känna av någon lulligare känsla). Lustgasen hjälpte väl sådär, tror mest att den tog lite udden av smärtan och erbjöd lite distraktion. När jag låg där så kunde vi höra någon annan som var mitt i förlossningen och skrek för allt vad hon var värd. Isak berättade efteråt att han var nervös att jag skulle bli nervös, men just då så förstod jag inte att jag själv också skulle föda barn om nån timme. Lite komiskt kanske. När läkaren som skulle sätta epiduralen väl kom så hade värkarna blivit väldigt jobbiga och täta. Det blev svårt för läkaren att hinna lägga epiduralen då värkarna kom så tätt men där hade jag mycket hjälp av Isak. De bad mig säga till när en värk kom, men jag förstod verkligen inte hur jag skulle kunna prata med en mask för ansiktet (lustgas) och däremellan profylaxandas. Så jag bad Isak säga åt dem att en värk började när jag lyfte på pekfingret åt honom. Isak agerade perfekt och sade tydligt och högt åt läkaren - Supistaa! varje gång jag lyfte på fingret. 
 
 
När epiduralen väl varit där i en kvart så släppte all värk och jag kunde slappna av vilket kändes helt underbart i jämförelse med den smärtan som jag tidigare funderade ifall jag skulle klara av. Jag kunde stiga upp och gick omkring och åt choklad, vilken skillnad alltså.  Efter en stund kom dock smärtan tillbaka, men jag fick ökad dos av epiduralen som hjälpte. Sen var det bara att vänta på de sista centimetrarna. Då började också de två värsta skedena i förlossningen. Först började jag frysa som få och skakade som ett asplöv medan jag försökte att inte krysta. Jag skakade nog så att tänderna slog ihop och jag märkte efteråt att jag tuggat sönder kinderna inne i munnen. Det finns en otrolig kraft i kroppen och att inte få följa med den kraften och krysta var nästintill omöjligt. Jag andades och flåsade allt vad jag kunde för att inte krysta för tidigt. 
 
När de 10 centimetrarna var nådda så kunde jag äntligen få krysta och Isak hade lyssnat noga på mig innan och berättade för barnmorskan vilka ställningar jag ville krysta i. Så vi testade att vara mer upprätt och vi testade att vara på sidan. Det gick bra och det var skönt att äntligen få följa med kroppen. Då började dock det andra hemska skedet i förlossningen, Eivinds hjärtljud sjönk och kom inte upp tillbaka mellan krystningarna. Han hade lyckats vira in sig i navelsträngen både runt halsen och kropppen. Då blev det fart på i förlossningssalen, Isak fick trycka på en blå knapp och det rusade in en massa människor i salen. En gynekolog, tre/fyra barnmorskor och två barnläkare lyckades fylla rummet inom någon sekund. 
Detta skede minns jag mest i känslor och korta bilder, kanske för att jag mest höll mina ögon slutna och koncetrerade mig på vad jag skulle göra. Jag krystade för allt vad jag var värd då det kunde göra skillnad på liv och död, eller så verkade det i alla fall för mig just då. Alla runt mig pushade mig och bad mig krysta så länge och hårt jag bara kunde, bredvid mig kunde jag höra Isak snyfta medan jag höll i hans hand (och säkert tryckte sönder den). Förlossningen slutade med ett klipp och sugklocka för att få ut Eivind så fort som möjligt. Eivind fick åka till ett annat rum direkt och sedan ner till barnavdelningen med Isak. Jag fick en välbehövd paus fast jag väldigt gärna hade fått se lilla killen direkt. Allt gick verkligen bra och personalen var helt underbar. Kan ju verkligen inte sätta ord på hur mycket jag uppskattar deras professionalitet, medkänsla och härliga humör. 
 
 
 
Slutet gott, allting gott. Berättar mera om tiden på BB i ett annat inlägg. Nu till sängs! 
 
 

Förlossningen, hatad ...

1 Läs mer >>
 
 
Eivind föddes 22.8.2016 och har nu varit en del av familjen i nästan tre månader, tiden har gått otroligt snabbt och långsamt. Efter att han fötts var det som att ridån gick upp och att vi aldrig skulle gå tillbaka och se ridån stängas igen. Livet var för alltid förändrat helt enkelt, på ett underbart men också tungt sätt. Hans liv började tyvärr med mycket magproblem redan från starten vilket gjorde att vi spenderade hans första en och en halv månad med att överleva, nu är allt mycket bättre men inte riktigt helt bra.
 
 
Han är en mycket pigg och bestämd liten filur som vet precis vad han vill och han låter sig inte luras. Fast du fortsätter gunga i precis samma takt och på samma sätt som när du stod så vet han precis när du sitter ner och väntar inte med att säga att du gör fel nu. Han har ärvt sin mammas temperament vilket betyder att han hatar och älskar med samma passion. Han är den gladaste människan som jollrar och ler så stort att hjärtat smälter på en sekund men kan en minut senare brista ut i gallskrik för att han var tvungen att få en mössa på huvudet. 
 
Vi har alltså konstigt nog blivit föräldrar och förstår det inte riktigt än. vet inte riktigt när man ska inse fakta... härligt och underligt samtidigt. 
 
Välkommen till världen Eivind, som vi har längtat efter dig älskade son!
 

Bebisbubblan spricker...

1 Läs mer >>
I måndags gick vi in i vecka 38, vilket betyder att vår lilla baby nu är fullgången och får komma ut när som helst (gärna nu)! Tacksamt nog så mår jag fortfarande väldigt bra, ingen foglossning eller svullnad. Lite väl varmt är det nog att sova på nätterna men de får man väl tåla. Just nu går tankarna främst till förlossning och tiden efter förlossningen; vilken resa kroppen verkligen tar. På gott och ont så finns det ganska mycket på internet skrivet av privatpersoner, saker som både skrämmer livet ur mej men också sånt som uppmuntrar. 
 
Så vad gör vi på dagarna då?
 
Tack vare nya pokemon go så blir det ganska mycket och långa promenader nästan varje dag. Aldrig har det varit så lätt att få ut Isak genom dörren! Har även försökt baka lite inför alla bebis besök, bifogar bild av mina misslyckanden. Sommaren bjuder just nu på varmt och fint väder så det har blivit en del strandhäng vilket är tur för just nu drömmer jag om solsemester till teneriffa och det kommer troligen inte hända inom den närmaste framtiden.
Dagens projekt är att fixa en spellista på Spotify till förslossningen, tänkte att det kan vara skönt med lite blandade lugna låtar och riktiga powerlåtar. Eller så vill man inte lyssna på något alls :) 
 
 
 
 
 
 

Nu är det nära!

0 Läs mer >>
Hur långt gången är du? 
Vecka 35 ( 34+2)
 
Dagar kvar av graviditeten: 
41 dagar kvar! Snabbt går det! Får nog gärna komma ut lite snabbare också ^^
 
Veckans "måste ha":
Skulle egentligen behöva ett stödbälte men har inte engagerat mej ännu. Ryggmassage är också välbehövt de senaste dagarna!
 
Fosterrörelser:
Full rulle! Trodde inte att det skulle kunna göra så ont när babyn bara sträcker på sig lite, antar att jag har lite blåmärken då babyn hela tiden sparkar på samma ställe. Mysigt men lite jobbigt är det ibland. 
 
Inköp:
Denna vecka har vi köpt små men nödvändiga saker som nappar, nappflaska, zinksalva, blöjor och dylikt. Känns på något sätt mest mysigt att köpa småsaker, det märks att det börjar bli nära då. Vagn och sånt köper man ju gärna en stund på förhand men blöjor är det ju ingen vits att köpa om det inte börjar närma sej.
 
Hur har träningen varit?
Träningen känns väldigt bra för att vara i vecka 35. Styrketränar 2-3 gånger i veckan, simmar nu som då och så går vi på promenader ett par gånger i veckan. Får dock ta hänsyn till kroppen, ibland blir jag vinglig och får ligga ner en stund innan jag börjar träna. 
 
Veckans "cravings": 
Kokosbollar av någon anledning, än har jag inte bakat några men kanske ikväll. Mina cravings har en tendens att gå över ganska fort så vi får se ifall jag fortfarande är sugen ikväll.
 
Krämpor:
Ont i ryggen under högra revbenen, har lämnat på efter allt kalasande i helgen. Smygande foglossning i bäckenet men inte så farligt. 
 
Nattsömn:
Hittils har jag inte haft några problem med att sova men nu stör nog värmen mej en del.  Sen vaknar jag ju nog varje gång jag ska vända mej då det är en lång procedur att få med mej alla kuddar i vändningen. Lider nog inte av sömnbrist dock, jag kan somna när som helst på dagen om det behövs och sover ganska länge på morgonen.
 
Förlossningsförväntningar:
Skräckblandad förtjusning! Eftersom jag aldrig varit med om det förut så är det ju väldigt spännande och något jag inte kan kontrollera. Det ska dock bli skönt att få träffa lillen och få min kropp för mej själv igen. Så mestadels känner jag nog mej peppad och förväntansfull.
 
Humör:
Ganska bra nog! Trodde det skulle ha blivit väldigt jobbigt att vara gravid vid det här laget men det går faktiskt ganska bra. Otroligt vad kroppen klarar av, proud mama! Jag har dock lättare att bli väldigt ledsen och arg fast det nog inte händer så ofta, men dom gånger det händer så blir jag irriterad på mej själv.
 
Viktökning:
Något mellan 8 och 9 kg (vår våg är inte världens bästa), ska till rådgivningen på måndag så då får vi se! 
 

En liten lista i veck...

0 Läs mer >>
Här har det varit en hektisk helg minsann! Begravning och två kalas var veckoslutets melodi. Vi firade min bror och min brorsson så de blev en riktig familjehelg. Det tråkiga var dock att min rygg och korsrygg lite börjar ge upp med att sitta länge och gör ont. Men man får väl räkna med att någon gång få ont under graviditeten, speciellt då jag ändå haft en så bra graviditet hittils. Hur som helst så är det tisdag idag och på schemat står familjeförberedelsekurs men fokus på amning. Jag har ju nog tänkt amma om det bara går, vilket det säkert gör. Tidigare på kursen har jag inte fått så mycket nytt egentligen men nu känner jag att det faktiskt ska bli riktigt intressant! Får hoppas att det inte regnar allt för mycket då jag tänkt cykla dit men som min mamma säger: det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder! 
 
Idag kom mitt Skincity paket med väldigt snabb leverand som vanligt. Beställde paketet i söndags och fick det imorse rakt hem till dörren, lyx. 
 
 
Jag har blivit lite kär i märket "Maria Åkerberg" som är ekologiska produkter från Sverige. Denna gång beställde jag shampoo och balsam att använda på BB. body lotion, salt-deodorant, mandelolja samt body balm och två tester som kom med gratis. Underbart! 
 
 

Busy weekend

0 Läs mer >>
Ny start på en ny vecka! 
 
Midsommaren var ganska lugn här hos oss vilket egentligen var ganska skönt. Isak började jobba igen förra veckans torsdag och är på jobb idag igen så semestern är i princip över för oss. Jag blir ju mammaledig i juli så i egentligen har jag semester tills dess. Nu funderar jag då...vad ska man göra då man är mammaledig? Är orolig för att bli riktigt rastlös eftersom jag ändå mår så bra. Så ifall någon har tips så tas det mycket varmt emot.  
Efter inatt är jag också lite kluven om jag vill ha varmt o fint väder eller svalt o regn. Jag vaknade inatt av att det var ca 26 grader i vårt sovrum och jag helt enkelt hade för varmt för att sova. Slutade med att jag öppnade alla fönster, svalkade av mej i duschen och drack kallt vatten. Detta efter bara en dag med typ 22 grader utomhus, bådar ju inte gott för resten av sommaren. Samtidigt längtar jag efter fint väder och få åka och simma med vänner, grilla god mat, läsa böcker, sola, träna o.s.v. 
 
Det var lite av dagens tankar, nu till mellanmål och Game of Thrones!
 
 

MÅNDAG

0 Läs mer >>
Vi har alltså varit på resa till Nordnorge förra veckan! Det blev fyra nätter och fem dagar i Kiruna och Narvik/lofoten. Här följer då ett ganska långt inlägg!
 
Vi startade måndag morgon/natt lite före fem och tänkte äta morgonmål på Ikea och ta en titt vid naturkompaniet. Så blev det såklart inte då vi startade så tidigt och helt glömde bort att Sverige inte har samma tid som Finland...Så vi kom fram till Haparanda alldeles för tidigt och fick helt enkelt  köra vidare mot Kiruna. Vilket betydde att jag satt och surade i bilen över haparanda-missen och Isak var överlycklig över att han inte behövde åka till Ikea. 
Stannade och åt pizza och böt chaufför.
 
Eftersom jag inte tidgare hade varit till Norge eller ens nordsverige så var ju alla fjäll och högre kullar fantastiska för mej. Min kamera har bevis på att jag tyckte det var väldigt häftigt... Hur som helst så hade vi bokat in oss på Camp Ripan i Kiruna då vi trodde att det skulle bli tungt att köra hela vägen till Narvik i ett svep (12-13h) men nu i efterhand så skulle det gått hur bra som helst. I Kiruna gjorde vi inte så mycket annat än shoppade i matbutik och åt på hotellets restaurang. Delvis på grund av regnet och delvis på grund av att det nog inte finns så mycket att se eller göra i Kiruna, i alla fall som gravid. 
 
 Smörstekt sik med kokt potatis smaksatt med dill, citron och sparris samt kall sås med crème fraiche och Kalix löjrom
 
Efter morgonmålet nästa dag startade vi mot Narvik och det tog bara ca 2 1/2 h så det gick snabbt. Jag guppade såklart upp och ner i bilen och tog bilder var femte sekund och filmade. Väl framme i Narvik så checkade vi in på vårt första hotell; Quality Hotel Grand Royal. Hotellet var kanske inte riktigt av den standard som vi skulle ha velat för priset men Norge är ju dyrt hur som helst. Den dagen gick vi omkring lite i Narvik centrum och däckade sen på hotellet och åt middag på deras restaurang. 
 
 
Dåligt väder präglade tyvärr vår semester men det kanske var lika bra då det skulle ha blivit olidligt för mej att sitta i bilen länge annars.
 
På onsdag hade det lovats bättre väder och vi bestämde oss för att köra ut till Lofoten. vilket visade sej vara resans bästa ide! Vädret var fantastiskt och bergen visade sin bästa sida hela dagen. Vi satt i bilen i stort sett hela dagen men det gjorde inget då då vyerna var så härliga. Gissa om det kliade i klätterfingrarna! Vi körde ut till Svolvær först och fortsatte sedan till den mindre byn Henningsvær som omges av grym klättring. Vi drack en kopp kaffe och kakao på klättringskafeet i Henningsvær och gick runt och tittade. Efteråt bestämde vi oss för en egen picknik en bit utanför byn. 
 
Det blev en lång rad med bilder men naturen är så underbar så jag skulle ha lust att ladda upp flera hundra foton. 
 
När vi kom tillbaka till Narvik väntade ett hotellrum på oss på Scandic som vi hade för två nätter. Väl "hemma" på hotellet så åt vi bara middag och slocknade i sängen efter dagen i lofoten. På torsdag var vädret sämre igen och fjällen runt oss syntes knappt i dimman. Vi bestämde oss då för att ta en väl förtjänt dag på hotellet och egentligen bara softa. Utöver hotellsoftande så gick vi till matbutik och på kvällen passade vi på att gå upp till hotellets sky bar och drack kaffe samt en virgin mojito åt mej. 
Fredagen blev en lång dag; startade hemåt direkt efter morgonmål och vi stannade inte mer än kanske fyra gånger för att bara kissa och snabbt via mataffären i Haparanda. Verkligen skönt att ha med mat i bilen så man inte måste stanna för att få i sej mat. 
Överlag hade vi en riktigt skön semester men fantastiska utsikter som jag saknar redan nu. Kan inte vänta på att få flytta till Norge så småningom med vår lilla baby. 
 
 
 
 
 

Norge 2016