0 Läs mer >>

Gör alltid listor i mitt liv; butikslistor, what-to-do listor, listor med för och nackdelar etc. Så jag fortsätter i samma anda, har stulit en listan och ämnar svara på den enligt bästa förmånga. 

 

Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?

Friends. Önskar inte alla att de skulle ha en sådan grupp vänner. 

 

Vilken är din favoritdoft?

Gedigen klättrigsdoft; kalk, skog och klätterskor (inte skosvett)

 

Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Någonstand på Zya Zeeland, de verkar ha så fin natur. Kanske uppe på ett berg där. 

 

Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Umgås med de som betyder mest och spenderar alla mina pengar på godis. 

 

Vad gör du om tio år?
Bor i Norge med mina två eller tre barn och klättrar stadigt 8b!

 

Hur skulle du hantera det om du vann 4 miljoner? 

Köper hus till mej själv, köper lägenhet i någon stad där pengarna kan växa, betalar bort lån... efter allt det tråkiga och nödvändiga så skulle jag nog ta ett år ledigt för att resa runt i världen och bara klättra och uppleva nya saker.

 

Är du beroende av något?
Kan nog erkänna att jag är väldigt beroende av gos och mys, på gott och ont. Har nog inga laster som rökning eller dylikt.

 

Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Ingen speciell sorts musik, men låtar som jag lyssnat på medan jag läst böcker som betytt mycket för mej gör mej nog nostalgisk. Sedan är det ju väldigt roligt med låtar som man lyssnade på i lågstadie, t.ex. på disco eller kalas. 

 

Vad gör dig riktigt förbannad?
Orättvisor gällande jämställdhet, allt och alla som gör djur illa...många saker gör mej förbannad, för tillfället är Donald Trump och USA's hets kring presidentval en av faktorerna som kan bidra till dåligt humör.

 

Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?

Har en förkärlek för riktigt stereotypiska finska reklamer, bastu och nakna finnar ska det vara!

 

Är du lik dig nu, som du var när du var barn?

På många sätt ja men är nog inte lika blyg längre, mitt blonda hår som barn har även blivit utbytt mot en brun och grå variant. 

 

 

 

En liten lista

0 Läs mer >>

I förrgår var vi på ultraljud och allt såg bra ut som tur! Otroligt hur mycket de kan se med ultraljud idag, blev en aning förvånad då läkaren konstaterade att alla klaffar i hjärtat såg bra ut och visade dem på skärmen. Fick också veta könet på den lilla människan vilket var roligt, får börja fundera på namn på riktigt nu! 

Resten av veckan har gått åt till att jobba mina tre dagar i veckan på daghem. Hade lite oroat mej att jag skulle börja bli trött på barn före vi får vårt eget men so far so good, har som tur riktigt mysiga barn att se efter. Knyttet i min mage har också en tendens att sparka en hel del under arbetsdagen vilket är kul, antar att hen gärna skulle komma ut och leka med de större barnen och inte bara ligga i magen och sova. 

 

 

 
Bild på babyns fot, alla fem tår finns där!                                      Magen just nu; står rakt ut och bullar sig sött utåt!
 

 

Uppdatering

0 Läs mer >>
Idag är det då påskannandagen och påsken lider mot sitt slut! Vi har dock firat påsken lite längre då jag av misstag trodde att påsken infann sej en vecka tidigare... Vi gömde påskägg hemma och sökte efter dem i takter till cirkusmusik redan för en dryg vecka sedan. Hoppas att det inte är bara vi som gömmer påskägg i vuxen ålder! Påsken blev allmänt ganska lugn och vi spenderade mesta tiden med Isaks familj. Hade tänkt gå någon vandringsled igår men terrängen visade sej vara alldeles för fuktig. Istället övade vi in Isaks och hans familjs hundar att åka i vår bil (bakluckan men hundgaller), blev två varv runt byn med en hund i taget. 
 
På lördagen blev det lite klättring inomhus. Klättringen gick egentligen ganska bra men märker nog att jag får lugna ner mej då jag blir riktigt anfådd och trött om jag anstränger mej för mycket. Klättringsmänniskorna här har börjat bouldra utomhus trots det fuktiga vädret och jag börjar sakna utomhusbouldringen nu. Får se hur mycket bouldring det blir nu på våren/sommaren, tänker mej att det blir mer att traversera och inte klättra svårt eller högt. För mej är bouldring inte enbart att klättra men också att få vara ute i naturen och bara vara... som tur, annars hade jag nog blivit helt galen de kommande månaderna! 
 
Imorgon ska vi på andra ultraljudet och jag är så spänd! Ska bli så kul att få se vad som händer inne i magen och om allt ser bra ut. Babyn sparkar nog lite varje dag, lite mindre nu än för några dagar sedan men får väl räkna med att det är lite oregelbundet då jag bara är i vecka 21. Vi borde också få veta om det är en tjej eller kille imorgon, ska bli roligt att få börja kalla babyn vid namn här hemma. Till våra nära och käras besvikelse så kommer vi troligen hålla könet hemligt så länge vi kan (läs; tills jag råkar säga han/hon). Får återkomma efter ultraljudet!
 
Bjuder på lite gamla klätter och hundbilder!
 
 
 
 
 

Påsken, klättring och...

0 Läs mer >>
 
Hänger med på att rocka sockorna idag!
Idag blir det också en lugn dag med ett kortare klättringspass ikväll. Imorgon har jag min första jobbdag på mitt vikariat vid ett daghem, spännande!

Rocka sockorna!

0 Läs mer >>
På lördagen var vi ett gäng på fyra personer till Uleåborg för att klättra inomhus! Alltid kul att åka dit trots att det nog tar en hel dag sammanlagt.
Kl 5:45 var det väckning för mej och sedan åkte vi iväg där kring 6:30, en tidigt start med andra ord. Min målsättning för dagen var att se lite på vilken nivå jag ligger och hur mycket jag orkar. 
 
Tror vi kom fram nån gång efter 10:30 och sedan klättrade vi under 4-5 timmar, inbäddat med lite kaffe pauser ( läs; chokladpauser). Efter kanske 3-4 timmar var det stop för mej, fick ont i ryggen och var ganska slut. Har nog hållit mej på en ganska normal nivå för mej, 6c (enligt den finska standarden) klarar jag med nöd och näppe utan att falla mer än en gång. Märker nog att kroppen blir tröttare fortare och att det finns några extra kilon att dra upp. Samtidigt vågar jag inte göra så mycket dynamiska rörelser utan allt blir mer statiskt, lugnare och mer metodisk klättring helt enkelt. Detta tror jag på ett sätt är ganska bra för mej, jag lär mej att klättra mer sparsamt och lite lika mycket häng i armarna som tidigare.
 
Har tidigare funderat på att köpa en helkroppsele för gravidmagen då min vanliga sele trycker på livmodern. Fick testa en sådan sele i Uleåborg och var faktiskt lite förvånad över hur obekväm den var, kändes väldigt obehagligt att hänga i den. Så jag har ett litet dilemma, helkroppsele eller vanlig sittsele? Får försöka hitta en billig eller begagnad att testa!
 
Efter avslutad klättring så kunde jag inte hålla mej från att hänga runt lite på en klättervägg och mysa. Hemresan tog dock på lite, fick ont kring skulderbladen av att sitta länge i bilen + smärtan i svanskotan från klättringen. Därför har söndagen varit dedikerad till hederligt soffliggande och netflix. Har också haft föräldrarna på kaffe då pappa fyller år, grattis! 
 
 
 

Klättringsdag: Uleåbo...

0 Läs mer >>
Denna lördag spenderade jag ensam hemma då Isak var på jobb, eftersom han varit på ganska mycket jobb denna vecka så blev det lite extra tråkigt. Istället för att sörja det så spendera jag dagen ganska bra ändå! 
 
Började dagen med att fixa allt tråkigt och tyvärr nödvändigt, klädtvätt och disken.
Fixade måltid; panerad fisk med ungsrostade morötter och lite potatis samt sallad och fetaost! Bestämde mig också för att ta tag i saken och se sista avsnittet av Downton Abbey, har fasat för att se avsnittet. Eftersom jag gråtit till de senaste två eller tre så hade jag förväntat mig att sista avsnittet skulle sätta igång en flod av tårar. Som tur gick det ganska bra och jag gillade faktiskt avslutningen. Jag är tillräckligt blöthjärtad för att bli förkrossad ifall någon av mina favoritserie-karaktärer lämnar olyckliga i slutet av en serie. 
 
 
 
 
Lördagens träning blev förvånansvärt lång då jag endast hade tänkt syssla med lite yoga. Gick först ut på en timmes promenad för att sedan komma hem och yoga och avsluta med lite tyngdlyftning för armarna. Sammanlagt blev det nog drgygt 2 h! Kunde till och med springa ett par kilometer. Veckan innan hade jag sprungit och fått lite smärta i magen och var rädd att jag inte skulle kunna springa mer under graviditeten. Som tur gick det bättre på lördag och jag fick återigen känna endorfinerna från löpningen. 
Känns allmänt bra att kunna träna 4-5 gånger i veckan utan att det känns för mycket. Får se hur länge det fungerar under graviditeten. 
 
Kvällen avslutade jag med att bjuda över mamma och pappa på glass för att se finalen av melodifestivalen. Erkänner dock att jag inte hade sett ett ända tidigare avsnitt av årets tidigare program och hade absolut noll koll på vem som var med. Frans var dock en värdig innare enligt mej, han hade minst extra effekter och gjorde ett väldigt äkta uppträdande. Ser fram emot att se hur det går i Eurovision, vet inte ens vem som är med från Finland (skäms). 
 
 

Home alone

0 Läs mer >>
Hej igen
 
Eftersom graviditeten upptar det mesta av min tanketid just nu så tänkte jag skriva ett inlägg om hur det har varit hittils.
 
Det var ett par veckor före jul som vi märkte att jag var gravid, en riktig chock (vilket det fortfarande är). Vi hade precis slutat med preventivmedel och jag blev gravid nästan direkt, vilket vi inte trodde skulle hända. Hur som helst så blev vi "tvungna" att berätta för våra kärnfamiljer då jag inte skulle kunna äta allt på julbordet eller dricka av vinet som jag gärna annars gör.  Så det fick bli en härlig överraskning för våra familjer på julaftonsmorgon. Så började min första trimester. 
 
Den första trimestern var för mej väldigt omtumlande, inte på grund av fysiska sympton utan mera psykiska sådana. Jag är lyckligt lottad och mådde endast illa en veckan kring julen och sedan gick det om. Trött var jag dock och kunde ta en power nap kl 19 på kvällen för att sedan gå och sova kl 21:30. Mina dygn blev ganska korta. Brösten växte och var ömma (visste inte förrän då hur ont det kan göra att lägga på sej en sport-bh) och jag var kanske lite lättretlig. Klättring och allmän träning var det ingen skillnad på från före jag blev gravid. Hade läst artiklar och forum om hur skadligt klättring är och vilka selar man måste ha för att inte skada babyn. Bestämde mej till sist för att fullständigt skita i vad andra sade och bara känna själv hur det känns. 
 
Psykiskt var det dock lite tyngre för mej. Även före jag blev gravid oroade jag mej för att inte kunna träna tillräckligt eller träna rätt. Vilket jag fortfarande funderar på och troligen kommer göra även efter att babyn är född. I grund och botten är jag en sensitiv person som både gärna och ogärna funderar på saker. Detta gjorde att jag hela tiden funderade på om fostret var okej; lever fostret, kan något vara fysiskt fel med fostret, gör jag rätt eller fel? osv.
Eftersom jag är en inbiten feminist så kändes hela graviditeten väldigt orättvis. Varför ska min kropp behöva ändra totalt för att aldrig bli helt sej själv igen? Varför ska jag må dåligt och ha smärtor? Varför ska jag må dåligt och inte pappan? Varför ska jag tänka på allt som kan gå fel och allt som jag kan göra fel? Varför, varför, varför... Sist och slutligen har jag fortfarande inte kommit över dessa tankar och vet inte om jag någonsin kommer göra det heller. Många tycker säkert att jag är otacksam för vad min kropp kan göra och vilket mirakel det är. Vilket det också är. Gällande klättring kände jag en ganska stor avundsjuka då Isak kunde och kan klättra precis som vanligt och bli bättre för varje gång medan jag står och stampar på ställe så gott som det går. Ska jag bara acceptera att det är orättvist eller? Som tur är Isak fantastisk som stöder mej och verkligen älskar mej för den jag är och det jag gör. En dag bestämde jag mej för att helt enkelt se graviditeten som en enda stor utmaning som jag skulle klara enligt bästa förmåga. Challenge accepted! vilket förklarar min allmänna attityd till graviditeten ganska bra. 
  
Första ultraljudet blev dock en underbar upplevelse och svängde lite på det dåliga humöret och de negativa tankarna jag hade. Vi fick åka på vårt första ultraljud i mitten av vecka 11 vilket ändå kändes sent trots att många inte får gå på första ultraljud före vecka 16-18. Jag var väldigt nervös och trodde att något skulle vara fel eller att fostret inte skulle synas. Rätt som det var dök en väldigt tydlig bild upp direkt läkaren tryckte ner staven (?) mot min livmoder och sade att - Jag ser ett levande foster. Vilken lättnad och lycka, helt otroligt. Istället för att börja gråta vilket jag hade förväntat mej så kändes det bara sååå häftigt! För en gångs skull blev Isak mera tårögd än jag vilket sällan händer. Väl hemma så satt vi i soffan i ett par timmar utan att säga så mycket utan bara le tårögt. 
 
 
 
Jag är glad att första trimesten är över, vill inte göra det igen på en stund trots den stora lyckan över att få börja den stora äventyret mot att bli mamma. 

Graviditeten hittils:...

0 Läs mer >>
Kära blogg
 
Länge har jag velat kombinera intresset för att skriva dagbok och träna men inte riktigt vetat hur. Jag tänkte nu ta steget och våga starta en blogg. Både för min skull och för andra som förhoppningsvis kan hitta lite inspiration från mitt vardagliga liv. 
 
Mitt liv består främst av att vänja sig vid tanken av att snart bli mamma då jag är gravid i vecka 18! Detta upptar största delen av mina tankar under dagen, resten går åt till träning, främst klättring och min underbara pojkvän Isak. Är i övrigt 23 år gammal och nyligen färdig socionom!
 
 
 
Nu till något annat spännande! 
 
Klättring har varit en del av mitt liv i ca 5 år och håller på att bli en större och större del. Jag började helt av slumpen och kan tacka Outdoor Academy för det. Träffade också Isak under den tiden, tack för det också. Till skillnad från de flesta började min klätterkarriär med bouldering, inte inomhus utan utomhus. Att jag bor i Finland gör det ännu konstigare då Österbotten inte direkt är känd för sina fantastiska boulders eller klippor. Trots det så fastnade jag direkt och gjorde ganska bra ifrån mej. 
Ett år efter att jag började klättra flyttade jag till Helsingfors där nya klätterväggar inomhus fick mina ögon att öppnas. Till en början klättrade jag och Isak flera gånger i veckan och njöt av de häftiga rutterna. Efter ett tag blev det mindre klättring, mest på grund av avståndet till klättringen och mer instensiva studier. Istället fann jag ett annat intresse, yoga! Yogan har jag fortsatt med och desto mer nu när jag är gravid. Under sensommaren 2015 blev mitt klätterintresse en passion igen och har fortsatt sedan dess. Nu längtar jag efter att få bli bättre på att klättra sport och traditionell klättring samt prova på big wall någon gång. Mitt i denna passion blev jag gravid (en planerad sådan) och har fått se på klättringen på ett annat sätt. Nu är jag väldigt taggad på att behålla min kondition och styrka för att sedan bara bli bättre när babyn är född. När jag blev färdig från mina studier flyttade vi tillbaka till Österbotten, till rötterna. Dock endast tillfälligt, den längre planeringen är att flytta till Norge, om sisådär ett år. 
 
Ett långt inlägg. Summa summarum; du är hjärtligt välkommen att följa mitt liv medan jag försöker balansera klättring, graviditet och den allmänna vardagen med allt vad det innebär. 
 
 

Hur börjar man?