BB!
När Eivind väl hade kommit ut till världen så togs han direkt till ett annat rum sedan ganska snabbt till barnavdelningen ett dygn. Så jag fick inte riktigt se honom ordentligt före senare på kvällen. Isak gick med Eivind och jag lämnade kvar i förlossningsrummet och blev sydd en bra stund. Isak kom sedan tillbaka efter en stund och berättade om Eivind och hur det gick med honom, allt var såklart ok men han var lite medtagen. Jag skulle sedan gå i duschen och sen skulle vi få äta lite, den berömda "efter förlossning-brickan".
När jag skulle sitta upp för att gå i duschen så började det vingla lite och jag sade det till Isak som höll på att hjälpa mig upp -Nu känner jag mig lite yr. Sedan var det svart. Vaknade av att barnmorskan pratade med mig och jag blev lite sur över att bli väckt, hade ju velat sova då jag var så trött. Så jag hade tydligen svimmat. Isak berättade långt senare att han faktiskt hade örfilat mig då jag svimmade för att väcka mig. Tydligen slog ambulansreflexerna in hehe.
Första kvällen hämtade Isak pizza och vi satt och åt pizza, choklad och godis. Ganska mysigt faktiskt. Sedan någon gång efter kl 21 så fick vi åka ner till barnavdelningen och träffa Eivind. Spännande och nervöst. Tyckte så grymt synd om honom då vi fick se honom. Han hade sladdar runt honom och fick hjälp med andningen. Fick ändå ta upp honom och försöka mig på en första amning.
Så första dygnet fick Eivind spendera på barnavdelningen men redan nästa dag fick han komma upp med oss till BB. Det var otroligt omtumlande, förstod inte hur vi skulle klara av att ta hand om honom trots att det fanns personal överallt. Personalen var dock underbar och erbjöd massor med hjälp och tips till oss.
Jag fick aldrig den här känslan av fullkomlig lycka och kärlek till bebisen jag fått i mina armar som det talas om och visas i filmer. Det tog en lång tid för mig att acceptera att det inte alltid behöver kännas så och att det faktiskt är en otroligt stor omställning som man faktiskt inte behöver tycka att är helt härlig redan från start.
Vi var på BB i fyra dagar där vi tränade på att amma (Eivind fick också flaska) och att ta hand om honom. När vi var där hälsade både mina föräldrar och Isaks föräldrar på samt mina bröder + familj. Roligt var också att vi träffade på en av mina gamla skolkamrater som fick barn nån dag före oss. Det gav perspektiv på livet och dess olika skeden. Efter första dagen så gjorde vi inte så mycket utan försökte mest vänja oss vid den nya situationen. På torsdag fick klartecken att åka hem och det kändes så konstigt att få åka hem med en helt ny och hjälplös liten krabat. Livet som föräldrar började på riktigt.
