En tuff morgon
Eivind har haft ett par tuffare nätter nu, vilket innebär att han sovit oroligt från ca 2-3 tiden på natten och behövt bröst tröst med jämna mellanrum. Imorse vaknade han som tur först 6:10 (allt efter kl 6:00 är motvillig men acceptabel uppstigning) men blev fort trött och somnade om i min famn efter 1 ½ h. Jag lade ner honom i sin säng men rätt som det var vaknade han efter ett par minuter. Sedan följer fyra (FYRA!) timmar av vaken bebis varav två timmar består av försök att få honom att sova, ugh. Som tur har Isak pappaledigt just nu så jag och Eivind var inte ensamma hemma. Efter att jag tagit 10 min “lugna ner dej tid” och Eivind lekt/myst med Pappa så lyckades till sist ett nattningsförsök och han sov i en dryg timme. Kan ju verkligen inte finnas något mer frustrerande än en bebis som vägrar sova men är gnällig så sjutton. Som tur är han ju världens sötaste (väldigt objektiv eller hur...) så ilskan går om rätt fort.
Fick sitta på café efter att mer eller mindre ha blivit utslängd hemifrån av Isak så länge han och Eivis var ute och går. Konstigt nog har jag väldigt svårt att ta emot egen tid trots att jag nog tycker jag förtjänar det. Får dåligt samvete när mina män går ut på promenad om jag inte städat hela huset innan det kommit hem. Antingen är det jag eller så är det nån idiotisk mamma grej. Försökte njuta av min islatte, trots att jag inte tycker om kaffe och fortsatte läsa på min bok Amberville. Tänkte för övrigt skriva om lite böcker som jag läst/läser, så stay tuned!
Bjuder på en halvgammal bild av Chat och Lexus (svärföräldrars/Isaks hundar/hund) i brist på dagsfärska bilder, men visst är dom härliga!